Det har varit en och annan person som har ifrågasatt det faktum att jag valde att gå på midnattspremiären av Hobbit 2. Till och med Matthi, som var den personen som bjöd med mig på bion, blev tveksam på att jag skulle gå på bio kl 00.00 samma dag som jag skulle upp och jobba tidigt (som tur är så har jag jordens bästa chef så jag fick ju ta sovmorgon och bara sitta kvar längre). Ännu mer förvånade blir de när jag nämner att jag inte är särskilt insatt i Sagan om Ringen överhuvudtaget.

 

Så varför gjorde jag det här då? Jo, jag är så oändligt less på mitt liv som består av exakt samma sak som hände föregående dag att jag har omedvetet börjat säga ja till alla förslag jag får på att göra nya saker. Hobbit är en av dem.

 

Just nu är jag i stort behov av variation då jag inte får det på det ställe där jag spenderar de största delarna av mina dagar så jag säga i princip ja till vad som helst nu, jag är verkligen villig att testa nya saker.

 

Jag vill inte vara där jag är idag då jag inte känner att jag utvecklas minsta lilla på något plan så jag vill bara ut och upptäcka nya saker och få tillbaka variationen i vardagen, alltså vill jag mest bara börja plugga. Men det får vi vänta med tills i höst så mitt enda hopp just nu vora om jag kom in på Tekniksprånget. Ja, hörrni. Jag orkar inte vara här, och nu så istället bestämmer jag mig för att gå in i drömmarnas värld och gömma mig där i några timmar, sen är det dags för det gamla vanliga igen. Suck.