Ja var känner jag mig hemma egentligen? Jag skulle nog inte att riktigt påstå att det är här, i Skarpäng. Eller jag älskar såklart detta ställe och det är här jag bor, det här är mitt hem. Men det finns en annan plats som faller mig mer i smaken. Där är jag lycklig, no matter what. Jag mår alltid bra när jag är där och jag börjar nästan gråta bara av att tänka på denna underbara plats. Varför? Jo för jag vet inte när jag får komma dit igen. Jag var där över jul och nyår så det lär ta ett litet tag innan jag får komma dit igen. På den här platsen har jag spenderat så otroligt många av mina födelsedagar, år ut och år in. Den traditionen är slut. 
.
Det är här mitt hjärta hör hemma. Jag vill bara dit nu.