Jag föreslog ju förut för mig själv att läsa antingen Unsaid Things eller Från Blogg till Business och jag valde det senare alternativet. Det jag dock inte förväntade mig var att jag skulle läsa ut hela boken, i ett sträck. Den var otroligt underhållande att läsa måste jag säga! Väldigt lätt att komma in i då den var bra från och med första ordet. Dock tyckte jag bara att den var bra helt enkelt, fram till kapitlet "Utbränd". Jag hade uppfattat det som om hela boken skulle vara väldigt inspirerande men jag fann den mest bara som en bra bok. Såklart var det otroligt jobbigt att läsa kapitlet "Cajsa", det var ju otroligt jobbigt för Tyra den perioden och det är även jobbigt att läsa om. 

 

Något annat som var jobbigt att läsa var kapitlet "Utbränd". Här beskriver hon hur hennes världsbild faller samman då hon bara vill stanna hemma hela dagarna, denna i övrigt väldigt drivna tjej som gör allt för att lyckas. Hon blev nästan beroende av dessa tabletter som hon fick av doktorn, man kan ju tycka att läkarna borde handlat på ett annat sätt kanske än att ge henne stark medicin, men vad har lilla jag att säga till om det egentligen? 

 

Jag vet inte om det kanske berodde på hästtjejen inom mig som jag började gråta när jag läste om hur hon hittade Dario. Själva texten var ju inte särskilt känslofylld som jag skulle vilja se på det, men något fick mig att känna väldigt starkt för de där orden. "På Östermalms ridskola hittade jag Dario: en stor vit sagohäst med 184 centimeter i mankhöjd." (s. 90) Där bara brast det för mig och den lilla hästälskande tjejen inom mig.

 

Till sist vill jag bara säga att Tyra har gjort ett otroligt bra jobb med den här boken. Och hon är väldigt häftig tjej som vet vad hon vill och åstadkommer saker hela tiden.